När Tchads presidents nyligen dödades i strider med rebellgrupper kastades landet in i en tid av osäkerhet. Men vad händer egentligen i det okända ökenlandet? Och hur kommer det sig att Frankrikes president som enda icke-afrikan deltar på begravningen av presidenten som suttit över trettio år vid makten i ett land som knappast kan kallas fritt.
Hans Eriksson, Utvecklingsekonom, som tidigare forskat om Tchad för Nordiska Afrikainstitutet, ger en bakgrund till vad som händer idag och varför Tchad är mycket viktigare än vad vi tror.
Tchads president sedan 31 år, Idriss Deby Itno, som just blivit omvald för ett 6:e mandat om fem år (flera konstitutionella förändringar har gjort det möjligt att stanna vid makten till 2033) efter ett kontroversiellt val som bojkottades av de flesta oppositionspartier, avled den 20:e april efter att ha blivit skadad i strid med en grupp välbeväpnade rebeller i Kanem-öknen 300 km norr om huvudstaden N’Djamena. Rebellgruppen Front pour alternance et la concorde au Tchad (FACT) kom från Libyen en vecka tidigare, beväpnade med bland annat ryska vapen de kommit över i det kaos som inbördeskriget orsakat. Efter häftiga strider med (uppger regeringen) över 300 rebeller dödade, har angreppet stoppats, åtminstone tillfälligt. FACT är försvagade men väntar förstärkning. Samtidigt har en annan mindre rebellgrupp också trängt in från Libyen i norr.
Armén har meddelat att regeringen och nationalförsamlingen har upplösts och ett övergångsråd bildats (Conseil Militaire de transition, CMT) lett av Debys son Mahmat Idriss Deby, tidigare kommendant för presidentens livvakt. Rådet ska styra landet i 18 månader. En civil premiärminister skall utses liknande civil-militär maktdelning som i Mali och Sudan.
Samtidigt som begravningen äger rum har både civil politisk opposition och rebellgrupper fördömt CMT och kallat det en konstitutionell statskupp. Men det största hotet kan komma inifrån armén själv. En general Diko som kontaktats av franska tidningen Liberation, uppger att upp till en tredjedel av soldaterna är missnöjda. Han tillhör en undergrupp/klan inom den etniska gruppen Zaghawas, på vilken Idriss Deby baserat sitt långvariga styre.
Som ofta när den nationella säkerheten varit hotad av rebellattacker, som 2008 och 2019, begav sig Idriss Deby till fronten för att själv leda striderna och mana på sina soldater. Deby var yrkesmilitär som utropade sig till marskalk förra året. Tchad är ett land där vapen och våld stått i centrum i det politiska livet alltsedan självständigheten. Debys död inträffade samma dag (den 20:e april) som Valkommissionen annonserade resultatet av presidentvalet den 11 april, vilket Deby vann i första omgången med 79 procent av rösterna efter lågt valdeltagande och bojkott av de flesta oppositionspartierna.
Macron deltog i begravningen
Begravningsceremonin följdes av tio afrikanska statschefer, varav alla presidenterna från anti-terroristsamarbetet i G5 Sahel (Mauretanien, Mali, Burkina Faso, Niger) och den franska presidenten Emmanuel Macron som enda president utanför den afrikanska kontinenten. Under ceremonin satt Macron till höger om sonen Mahamat Idriss Deby. Kommer Macron att acceptera att militärrådet leds av sonen, vilket fördömts som anti-konstitutionellt av både den politiska oppositionen och civilsamhället? Macron sade bland annat att Frankrike inte kommer att tillåta att någon hotar Tchads integritet och stabilitet. Samtidigt tillade Macron att Frankrike vill främja inkludering, dialog och demokratisk övergång. Men både franska diplomater och militärer är rädda för det tomrum Deby lämnar efter sig.
Fattigt land med stark militärmakt
Tchad är ett av världens fattigaste länder med främst bomull som exportvara tills olja upptäcktes och började exploateras i början av 2000-talet. Trots avtal med Världsbanken om villkor för användning av de stora oljeinkomsterna (fond för framtiden, fond för lokal utveckling) för socio-ekonomisk utveckling, har stora resurser gått till säkerhetssektorn och annat försvunnit genom korruption. Landet hamnade i akut likviditetskris när oljepriset rasade 2020 efter pandemin och Tchad var det första land som fått uppskov med skuldåterbetalningar på offentliga lån. Stora förskott från privata lånefonder på framtida oljeinkomster har dock kraftigt förvärrat situationen. Trots oljeinkomster är landet fortfarande på plats 187 av 189 länder enligt Human Development Index.
Idriss Deby har lett en autoritär regim, som överlevt många kuppförsök och rebellattacker och betraktar sig som en krigare för landets territoriella integritet. Han kom till makten genom en militärkupp 1990, med indirekt franskt stöd, mot sin företrädare Hissene Habre, även han militär som begått brott mot mänskliga rättigheter i sin brutala förföljelse mot oppositionen. Hissene Habre sitter i fängelse i Senegal sedan 2017, dömd av internationell domstol. I den demokrativåg som följde i fransktalande Afrika under början av 1990-talet efter påtryckningar från franska presidenten Mitterrand som villkor för fortsatt franskt bistånd och försvarsavtal, införde även Tchad en civil konstitution, folkomröstning och demokratiska val. Deby bildade partiet Mouvement Patriotic du Salut (MPS) och ordnade var 5:e år presidentval där han stått som obestridd segrare mot en splittrad och förtryckt opposition, som ofta bojkottat valen. Deby regimen har baserat sin makt på Zaghawas-gruppen och utestängt andra från all makt. Exkluderade oppositionspartier har då valt att bilda rebellgrupper som flera gånger trängt in från norr och öster och hotat Deby-regimen, som räddats av franska flygbombningar och underrättelsestöd.
Idriss Deby har gjort Tchad till en stark regional militärmakt som har spelat en viktig roll i kampen mot de jihadist-grupper som gör allt våldsammare attacker i Mali, Burkina Faso och Niger. Tchad har bidragit med en stor styrka inom G5 Sahel-samarbetet (Mauretanien, Mali, Burkina Faso, Niger, Tchad) och som stöd till den franska Berkhane-styrkans insatser. Stridsvana tchadiska soldater har ofta varit i frontlinjen i Mali med den största FN-insatsen 1 400 soldater i norra Mali och inom franska Berkhane i hela Sahel. Nyligen hade Tchad lovat en förstärkning på 1 300 soldater till G5 Sahel som stöd till Berkhanes-insatser i Liptako-Gourma regionen mellan de tre länderna Mali, Burkina Faso och Niger.
Den nu invaderande rebellgruppen PACT stödjer också Tchads internationella insatser mot jihadister, men kräver samma respekt för demokrati och mänskliga rättigheter på hemmaplan.
Nära franskt militärsamarbete
Frankrike har sedan självständigheten försvarsavtal med Tchad och har aldrig tvekat att erbjuda logistiskt och militärt stöd för att säkra Deby-regimens överlevnad och därför blundat för det auktoritära styret och politiska förtrycket. Deby har blivit en allierad som garanterat stabiliteten i regionen, som det viktiga stödet till den franska interventionen Berkhane i mellersta Mali för att stoppa den jihadistiska attacken 2013. Berkhane har också förlagt sitt högkvarter till N’Djamena. Deby har upplevt fem franska presidenter från Mitterrand till Macron, som alla gett honom sitt stöd. Hollande var först tveksam, men insåg den avgörande vikten av den militära alliansen med Tchad, då franska soldater snabbt kunde skickas därifrån direkt till Mali.
Rent militärt har Berkhane-styrkan behov av Tchads soldater på fältet, menar Roland Marchal vid Centre de Recherche Internationale (CERI) vid Science Po i Paris. Deby och hans armé har lyckats göra sig oersättlig och betraktas som en del av lösningen i kampen mot jihadister i Sahel och mot Boko Haram i Nigeria, säger forskaren Marielle Debos vid Paris-Nanterre universitetet. Som gentjänst bombade franskt flyg en militärkolonn med rebeller som trängde in från Libyen 2019, långt utanför Barkhane mandat, men motiverat av behovet av stabilitet i Tchad för att bekämpa jihadister i Sahel. Men enligt Emma Cailleau från den franska organisationen Survie, som bevakar Frankrikes relation med tidigare kolonier, är situationen i Tchad inte alls så stabil som man skulle kunna tro, utan landet befinner sig ekonomiskt och socialt på ruinens brant. Minsta interna protest har slagits ned brutalt och arrangerande presidentvalet nyligen vunnet på förhand.
Framtiden för Tchad och G5 Sahel
Den politiska framtiden i Tchad är högst oviss. Den politiska oppositionen som just bojkottat valet har visserligen uppmanat till eld upphör över hela landet och öppna för en inkluderande social dialog med alla civila politiska och rebellgrupper som visar vägen till en politisk övergång. Men innebär det att de kommer att acceptera Militärrådet, även om en civil premiärminister utses? Albert Pahimi Padacké, som var den sista civila premiärministern under Deby 2016-18, innan posten avskaffades vid senaste ändringen av konstitutionen (som tillät Deby att återväljas ytterligare två gånger) har just utsetts till premiärminister i övergångsstyret. Han deltog i det just avslutade presidentvalet och fick 10,3 procent av rösterna. Han kan svårligen betraktas som en person med förtroende hos oppositionen. Kommer andra missnöjda rebellgrupper att stödja PACT och passa på att tränga in från Sudan i öster och Centralafrikanska republiken i söder, vilket leder till allmän instabilitet och risk för inbördeskrig. Kommer då Frankrike att gripa in till stöd för Militärrådet?
Kommer AU, FN och även Frankrike sätta tillräcklig press för att få still stånd en inkluderande övergång? Vad är möjligheterna att lyckas i ett land, som alltid styrts av en militär och hans närmaste klan, utan minsta maktdelning, där all opposition behandlats brutalt och setts som hot mot säkerheten?
Det är stor risk att Tchads interna politiska kris kommer att försvaga Tchads intresse och förmåga att upprätthålla sina löften att bidra med ovärderlig trupp i kampen mot jihadistgrupper i Sahel, till exempel den utlovade bataljonen till Berkhane i Liptako-Gourmaregionen (treriksgränsen mellan Mali, Burkina Faso och Niger). Paradoxalt nog kan en försvagad militär insats öppna upp för politisk och social dialog – och kanske förhandlingar med vissa mindre extrema jihadistgrupper. Intresse har utryckts av vissa politiker inom övergångsregeringen i Mali och den nyligen omvalda presidenten Roch Kaboré i Burkina Faso. Niger har en nyvald president som kan vilja pröva en ny politik. Lokala försoningsprocesser har redan inletts mellan peuls och dogons i mellersta Mali.
Hans Eriksson
Utvecklingsekonom, statsvetare med inriktning på det frankofona Afrika, har bland annat forskat om Tchad för Nordiska Afrikainstitutet.
Fakta Chad
Tchad är en stat i Centralafrika som gränsar till Libyen i norr, Sudan i öster, Centralafrikanska republiken i söder, Kamerun och Nigeria i sydväst, samt Niger i väster. Norra delen av Tchad ligger i Saharaöknen medan de södra delarna övergår i stäpp och senare savann. Tchad har ca 15 miljoner invånare, splittrade på ett stort antal olika etniska grupper. Tchad är ett av världens fattigaste länder och landets befolkningstäthet hör till de lägsta i världen.
|
Uppläsning av artikel
|
