EU-kommissionens beslut om ny lagstiftning som kräver att företag respekterar mänskliga rättigheter och miljön kommer att öka konkurrenskraften på riktigt inom hållbarhetsfrågor. För svenska företag gäller det nu att investera i kompetens och ta frågan på allvar.
Det skriver Parul Sharma, människorättsjurist och VD för The Academy for Human Rights in Business.
Ett lagstadgat krav på genomlysning (due diligence) av riskerna, direkta och indirekta sådana, skulle tvinga företag att investera i kompetens inom mänskliga rättigheter och miljö. Gränsöverskridande tvingande bestämmelser som reglerar företagens verksamhet – även utanför våra svenska gränser – gör att hållbarhetsfrågorna snart lämnar frivilliga insatser till insatser som bygger på samma utgångspunkt. Och för att undvika en alltför drastisk förändring i arbetssätt kan det vara bra att redan nu se över den interna kompetensen kring mänskliga rättigheter och miljöansvar i företagens operativa verklighet i Sverige och i så kallade högriskländer. En stor andel av de varor och produkter som konsumeras i Sverige produceras i andra länder som har lägre eller inga hållbarhetskrav. Hållbar konsumtion och produktion, det vill säga mål 12 inom Agenda 2030, har av OECD identifierats som det mål där Sverige har störst miljömässiga och människorättsliga utmaningar. Vidare visar en undersökning gjord av delar av det svenska civilsamhället att sju av tio svenskar anser att det behövs en lag som kräver att företag respekterar mänskliga rättigheter. Detta visar även på ett folkligt engagemang. EU-kommissionens beslut om ny lagstiftning som kräver att företag respekterar mänskliga rättigheter och miljön kommer att öka konkurrenskraften på riktigt inom hållbarhetsfrågor. Att göra rätt ger inga konkurrensfördelar för företag i nuläget.
UK Modern Slavery Act 2015 ställer krav
Redan nu kan jämförelser göras med den brittiska extraterritoriella lagstiftningen the UK Modern Slavery Act 2015 som också omfamnar väldigt många svenska företag som fått fått påminnelser från UK Home Office om att publicera ett så kallat statement om vad de gör och avser göra i frågan om nutida slaveri i sina leverantörskedjor. Två krav ska vara uppfyllda för att ett företag ska falla inom lagens tillämpningsområde. Dels ska företaget helt eller delvis bedriva verksamhet i Storbritannien, dels ha en global omsättning som överstiger 36 miljoner pund per år. Det spelar ingen roll om det rör sig om ett tjänsteföretag eller producerande företag. Det spelar heller ingen roll inom vilken bransch företaget verkar, eller om företaget är privat eller publikt. Svenska företag kommer även att påverkas i egenskap av att vara leverantörer till företag som omfattas av lagstiftningen.
De berörda svenska bolagen måste nu enligt krav i den brittiska lagen på riktigt investera i kompetens och handfast uppföljningsförmåga i frågor som rör de egna produktionskedjorna. Det handlar ofta om att granska situationen för de lägsta skikten i tillverkningskedjorna och här mäta slaveririskerna, för att sedan beskriva hur företagen hanterar dessa risker. Processer och rutiner bör nu etableras mot bakgrund av tillämpliga regelverk som också kräver legal rådgivning. ”Här behövs avtalsrätten och klausuler för att kunna kontrollera sin produktionskedja.
Det är väldigt få svenska företag som kan visa på framsteg än så länge. Global Slavery Index rapporterar att mellan 40 och 45 miljoner människor lever i någon form av nutida slaveri idag. En annan akut fråga är tvångsarbete. Idag är 21 miljoner människor i världen fast i tvångsarbete, av dessa är 11,5 miljoner kvinnor och 5,5 miljoner barn. Av alla dessa 21 miljoner människor arbetar 90 procent i privat verksamhet. Såväl matvarukedjor, gruvindustrin, automobil, turism-hotell, klädindustrin och elektronikföretag riskerar att bidra till att upprätthålla dessa kränkningar om de blundar för problemen. Ansvaret omfattar en produkts hela leveranskedja från råvaruutvinning, via processindustri och tillverkning, till köparen i Sverige och det avfall som genereras. Därför är de människor som påverkas av våra inköpsbeslut långt många fler än de som bor och verkar i Sverige.
Mer pengar till kommunikation än till verksamheten
Stickprov mellan 2014-2019 visar det att svenska storföretag generellt har större budgetar till hållbarhetskommunikation än vad som satsa på inköpsavdelningar för att stärka deras hållbarhetsarbete, mandat och kompetens. Åtta av tio inköpare upplever i princip ingen skillnad när det gäller just hållbarhetsinsatser. Det är heller inte helhetsgreppet som är svårt, utan den i princip obefintliga uppföljningen av de så kallade ”kraven” som ställs genom breda uppförandekoder. Nio av tio inköpare vet inte hur de ska verifiera att en leverantör i exempelvis Kambodja efterlever det svenska företagets hållbarhetsspektrum (Källa: The Academy for Human Rights in Business).
Stärk kompetensen
Vad behöver då göras? Som ett första steg: stärk kompetensen hos nyckelpersoner inom inköpsavdelningar, strategiska köpare, säljare och mellanchefer. Börja titta på kontraktsmässiga krav på företagets leverantörer för att skapa transparens och öppenhet i redovisningen av leveranskedjor, vilket möjliggör och förenklar insyn och uppföljning. Även företagets leverantörer ska visa på en förmåga att implementera processer och rutiner för en genomlysning som omfamnar arbetstagares rättigheter, miljö och mänskliga rättigheter. Var beredd på att tillhandahålla utbildning och praktisk vägledning för att öka kunskapen och kapaciteten hos leverantörer. Se till möjligheterna att utveckla innovativa lösningar för uppföljning i nära samarbete med leverantörer i tillverkande högriskländer. Se till att utveckla metoder för uppföljning där ideella organisationer, på plats i tillverkningsländer kan vara en samarbetspartner och sakkunnig inom vissa specialområden som barnets rätt, vatten och markfrågor.
En lagstiftning skulle, enligt ovan, stärka svenska företags möjligheter att bidra till att uppnå målen i Agenda 2030, såväl regionalt, nationellt som globalt. Med liknande spelregler inom EU kan de företag som satsar operativt på genomlysning och uppföljning verkligen påverka det transformativa arbetet vi behöver få till för en hållbar värld.
Parul Sharma
Människorättsjurist
VD, The Academy for Human Rights in Business
