I mars 2020 arresterades den före detta rebellbefälhavaren Gibril Massaquoi från Sierra Leone i Finland där han befann sig. Massaquoi står nu åtalad för folkrättsbrott och rättegången kan få stor betydelse för liknande fall. Inför rättegången genomfördes en helt unik brottsplatsundersökning där fyra långa besök genomfördes i Sierra Leone och Liberia.
Vad kan andra processer kring folkrättsbrott lära av detta?
Den 15 februari 2021 anlände finska domare, åklagare och en advokat till Liberia för att tillbringa först en vecka i de områden där Gibril Massaquoi, påstås ha begått brott mot mänskligheten. Därefter fortsatte domstolen med förhandlingar i Monrovia, Liberias huvudstad.
Gibril Massaquoi är en före detta rebellbefälhavare i Sierra Leone som arresterades i Finland i mars 2020 och anklagas för allvarliga brott i Liberia. Efter det att den finska domstolarna beslutat att ta upp ärendet har rätten ansett att det är viktigt att se brottsplatsen för att bättre kunna avgöra fallet.
– Det handlar om att visa domstolen och själv brottsplatsen. För det är svårt att föreställa sig omständigheterna och den miljö där detta hände. Att vara här på plats hjälper oss att förstå fallet, säger åklagaren Tom Laitinen.
– Det är mycket användbart för att bekanta sig med det och få en liten uppfattning om vad vi pratar om, säger försvarsadvokat Kaarle Gunmerus.
Brottsplatsundersökning i regnskogen
Det handlar inte om någon enkel brottsplatsundersökning. De fyra domarna, de två åklagarna, den ena försvarsadvokaten (den andra var kvar i Finland tillsammans med den anklagade), utredningschefen, ytterligare en polis och en ung jurist färdades i fyra SUVar från Monrovia, huvudstaden i Liberia, till Voinjama-regionen, i Lofas län, i den nordöstra delen av landet. Resan går i tre och en halv timme på asfaltväg, följt av sju timmars grus- eller lerväg. Allt detta var något helt nytt för dem, med undantag för de två poliserna, inklusive Thomas Elfgren, som drivit den finska förundersökningen mellan oktober 2018 och december 2020. Det är också Thomas Elfgren som planerat denna afrikanska resa. Efter gummiträdplantager och den långa slätten i mitten av landet anländer konvojen till den viktiga staden Gbarnga, där asfaltsvägen slutar.
Dolda fysiska bevis
För tjugo år sedan slutade inbördeskrigen i Liberia och Sierra Leone. Befolkning hade under konflikterna lämnats i händerna på olika väpnade grupper som utsatte dem för ett obeskrivligt våld. De var fångade i ett krig fört av fattiga mot fattiga som de själva, i hjärtat av stora och överdådiga skogar som inte bryr sig om gränserna mellan Guinea, Sierra Leone och Liberia.
Lofas län var kungariket för ”The Vanguards”, de liberianska beväpnade grupperna under president Charles Taylor och deras allierade i Sierra Leone; Revolutionary United Front (RUF), som Massaquoi var en del av. Ingenting från den tiden märks nu, som en demonstration av krigets absurda meningslöshet, och det är svårt att se några spår av gårdagens grymheter. Men människor minns.
Dagen efter deras ankomst besökte medlemmarna av den finska domstolen tre brottsplatser där brotten förmodas ha begåtts. Inga spår finns kvar. Alla måste använda sin egen fantasi för att återskapa fakta som rapporterats av vittnen. Övningen är lite förvirrande från ett juridiskt perspektiv, men den är av intresse för de finska domarna, åklagaren och advokaten. Det handlar om att fån en fysisk upplevelse av den miljö och det liv som de liberianerna som kommer att höras i veckor lever i. För dessa vittnen kommer att berätta en historia som rätten annars kan ha svårt att förstå.
Två världar som möts
Byarna Kiatahun, Kamatahun Hassala och Kortuhun, nära Sierra Leones gräns, har valts ut av åklagaren. Avrättningar, våldtäkter, hus som brändes ned med sina invånare inuti, kannibalism. Några av de allvarligaste anklagelserna mot Massaquoi har sin ursprung här. Gunmerus, den anklagades advokat, talar regelbundet, domarna mer sällan. Allt sker på finska. Detta är ett finskt förfarande: allt måste registreras på det nationella språket.
Varje ögonblick av denna resa förefaller illustrera ett kanske omöjligt möte mellan två världar som är främmande, eftersom de är så ojämlika. Där den ena har rikedom att kunna komma hit och bedöma den andra, medan människorna lokalt skulle dela den kunskap som efterfrågades.
Massaker i Monrovia
Tillbaka i Monrovia, efter ytterligare tretton timmars resa från Voinjama, tog sig rätten på söndagsmorgonen den 21a februari till stadens centrum på Water Street. Det hade enligt uppgift förekommit avrättningar och våldtäkter där under en viss dag. Att det var söndag gjorde det möjligt för rätten att arbeta lite ostört i ett område som annars är fullt av folkliv och en del brottslighet. Längs stränderna, täckt av sopor kunde de se ett annat universum, det för de allra fattigaste, som överlever på de högar av skräp som lämnas åt dem av storstaden. Det är dessa bilder och intryck som den finska rätten kommer att bära med sig när de får höra vittnen under flera veckor framöver.
– Det blir så mycket mer konkret nu, säger biträdande åklagaren.
Finns det en finsk modell?
Den ”finska modellen” för att göra brottsundersökningar har redan ”stört” den dominerande konservatismen som råder inom internationell rätt och brottmål. Detta är inte heller första gången finländsk rättvisa tillämpar den här metoden. Flera av de som deltar i rättegången mot Gibril Massaquoi har redan upplevt denna modell. Bland annat 2009 i rättegången mot François Bazaramba från Rwanda. Utredningsledare även då var Thomas Elfgren, en veteranpolis som tidigare tjänstgjort vid Internationella brottmålsdomstolen för före detta Jugoslavien. Åklagaren var då också Tom Laitinen, ansvarig för åtalet i Massaquoi-fallet. Försvarsadvokat Kaarle Gumnerus har deltagit på liknande sätt i ett annat krigsbrottsmål där irakiska tvillingar, och en av de misstänkta, åtalades för mord i Islamiska statens tjänst.
För de belgiska och schweiziska domstolarna är det finska exemplet lite förödmjukande. Båda dessa har varit tvungna att ta itu med fall från Liberia. I Belgien har rättegången inte startat, nästan sju år efter att utredningen inleddes. I Schweiz påbörjas äntligen planeringen inför rättegången, samtidigt som den anklagade har hållits häktad i mer än sex år. Varken belgisk eller schweiziska domstolen komer att besöka Liberia. Endast fransmännen, som utreder en liberian som arresterades 2018, undersökte också brottsplatsen.
Finländarna blev klara med sin utredning inom lite mer än två år och genomförde under utredningen fyra långa besök på plats, inklusive tre mellan det att undersökningen inleddes i oktober 2018 och det att Massaquoi arresterades i mars 2020. Ännu en person frihetsberövades efter detta, trots pandemin.
Hur får man rättsprocessen att delta?
Hur övertygar man en hel domstol att tillbringa två månader i Liberia och Sierra Leone för att hålla en förhandling? Faktum är att alla i den finländska rätten medverkar frivilligt från början. Domare, åklagare och advokater informeras från början om att deras arbete kan kräva ett sådant åtagande. Av de 50 domarna vid Tampere hovrätt i södra Finland svarade fyra att de kunde delta. Alla antogs eftersom det krävs fyra domare (tre plus en suppleant) enligt finsk rätt. Medan många internationella och nationella domstolar som varit upptagna med allvarliga brottmål under det senaste året hävdat att förseningar är en följd av pandemin, trotsade den finska gruppen – 14 personer, inklusive fyra politiker och två tolkar –riskerna. Inte ens nyupptäckta utbrott av ebolavirus nära Lofalänet kunde distrahera juristerna i deras verksamhet. Låg profil, pragmatism och enkelhet kännetecknar deras tillvägagångssätt. Endast en person saknades: den anklagade som befann sig i fängelset i Finland.
Thierry Cruvellier
JusticeInfo.net
Denna text har tidligare publicerats på Justiceinfo.net
Översättning och bearbetning från franska: Tomas Nordberg
