I Botswana har en lag äntligen ändrats så att gifta kvinnor, vars män äger mark, har rätt att förvärva land. Men i alltför många afrikanska länder saknas fortfarande denna rättighet, eller också gör tradition och social tryck att kvinnor inte kan kräva sina rättigheter.
Tidigare var det omöjligt för kvinnor i Botswana att äga mark själv, för så länge maken ägde mark kunde hustrun inte bli markägare. Rätten att äga en bit land gavs endast till ogifta kvinnor eller fruar till män som inte redan ägde mark.
Diskrimineringen gjorde att miljontals gifta kvinnor, änkor och ensamstående mammor lämnades utan tillgång till mark för sin och familjens överlevnad. För i det ögonblick hennes man avlidit kunde hans släktingar tvinga till sig marken. Lagen kommer att hjälpa kvinnor att bli mer självständiga i sina äktenskap, vilket betyder en stor skillnad för tusentals kvinnor i Botswana.
Men det har tagit lång tid att nå fram till dessa ändringar, alltför lång tid menar många. Redan 2004 gjorde ledarna för Afrikas länder ett uttalande om att stärka kvinnors rätt till land. Men sedan dess har inte mycket hänt. En studie från Världsbanken 2018 visar att bara tretton procent av kvinnor (mellan 20 och 49 år) har ensam äganderätt till marken, medan samma siffra för män är 36 procent. Och trots de nya lagar som ska skydda kvinnor i många länder är verkligheten ofta en annan, konstaterar Human Rights Watch in en rapport från juni 2020 om kvinnors situation i Kenya. Rapporten berättar om Ruth som 2016 tvingades bort av sin man utan att ha haft sin äganderätt till något av den gemensamma egendomen dokumenterad:
”I don’t have my name on any of the property we acquired even when I took a loan from my chama [women’s financial group] to pay for it. He [husband] never allowed me to have my name on the title. He would say ‘I’m the man of the house, what I have you have. If I own it, you own it.’ According to his custom [Kisii] women cannot own anything in their name. Who will support me to get my share? I’m on my own.”
Vad kan man då göra för att utvecklingen ska gå snabbare? I den sydafrikanska tidningen Mail & Guardian presenterar Hloniphile Simelane på organisationen Planact en lista med rekommendationer till de afrikanska landarna för hur de ska stärka kvinnors markägande:
- Make land ownership a national priority and appoint a land audit committee to catalyse land ownership by women.
- Review legislation pertaining to marriage, deeds and inheritance, which sustain deprivation of women.
- Review the policies and institutions, which are obstacles to women’s right to own land.
- Create or improve accountability mechanisms to ensure the implementation of gender-sensitive policies and legislation.
- Conscientiously execute a periodic review of progress regarding implementation and strengthening of the gender-sensitive legislation and policies; Facilitate land and housing programmes that will promote land ownership by women.
- Invest adequate resources in educating women about their rights to land. This is imperative given that women are often deprived of access to information.
Ja, mycket återstår, men Botswana har åtminstone kommit en bit på vägen.
Maria Thulin
