När FN:s 75-årsjubileum firas står innehållsfrågorna i fokus. Fint så, men det räcker inte. I dagens polariserade värld med en ny geopolitisk ordning och fler värderingsbaserade konflikter, kommer FN stadgans grundläggande värderingar och förmåga att fokusera på huvuduppgiften bli alltmer viktiga. Det skriver den tidigare biståndsministern Gunilla Carlsson i en artikel exklusivt för Global Bar Magazine.
Igår firades Förenta Nationerna 75 årsdag. Idag är det dags för städning efter alla välförtjänta högtidsord och för att energiskt fundera på hur jubilaren kan förbli fräsch och relevant. Gemensam konflikthantering och problemlösning är alltjämt angeläget, idag med mer komplexa frågeställningar. Att säkerställa fred och främja samarbete, bekämpa fattigdom och skydda mänskliga rättigheter är lika aktuellt nu som då, men världen ser helt annorlunda ut än 1945. Ett ledarskap för reformer med mer av innovation, utvecklande av partnerskap och nya sätt att arbeta blir avgörande för att organisationen ska kunna hantera dagens och morgondagens hot och möjligheter.
FN skapades inte för att ta mänskligheten till himlen, utan för att rädda mänskligheten från helvetet
Dag Hammarskjöld, svensken som blev FN:s andra generalsekreterare, sade 1954: ”FN skapades inte för att ta mänskligheten till himlen, utan för att rädda mänskligheten från helvetet”. De värderingar, och fruktansvärda erfarenheter av krig, förtryck, ekonomisk depression, som låg till grund för bildandet av FN skulle kunna ses som idealistiska, men olika nationers intressen har alltid präglat organisationen. Redan vid starten var vetorätten och de olika medlemsstaternas ställning stötestenar. Ett land, en röst med fördragsbundna överenskommelser (inklusive komplicerade förhandlingar) innebar en statscentrerad organisation, dessvärre inte alltid representativ för människorna som ju är FN-stadgans utgångspunkt. Många gånger har idealen svikits, kloka initiativ urvattnats och handlingsoförmåga präglat organisationen. FN är inte starkare än medlemsstaternas samlade vilja. Dock besitter organisationen i sig en kraft, som normgivande organ, alarmklocka kring annalkande och pågående katastrofer och att globalt kunna lyfta mänsklighetens allra mest viktiga frågor, såsom exempelvis klimatutmaningen. I dagens polariserade värld med en ny geopolitisk ordning och fler värderingsbaserade konflikter kommer FN stadgans grundläggande värderingar, och förmåga att fokusera på huvuduppgiften, bli alltmer viktiga.
Stort politiskt ansvar
Sverige har tillsammans med övriga nordiska länder varit viktiga partners för FN; politiskt, organisatoriskt och finansiellt. Sverige är FN:s femte största finansiella bidragsgivare, långt bortom vårt lands befolkningsstorlek och ekonomi, och har haft väldigt mycket inflytande. När FN:s 75-årsjubileum firas den 24 oktober står innehållsfrågorna såsom de mänskliga rättigheterna, fredsarbetet och klimatet i fokus. Fint så, men det räcker inte. Det kräver ett regeringskansli som tillfredsställande kan följa organisationens komplicerade arbete, och mer insyn från Riksdagen, för att säkerställa att Sveriges finansiella bidrag matchas mot de värderingar och resultat som utmålats. Givet den omfattande finansieringen av organisationen och den tilltro svenska befolkningen generellt fäster vid organisationen är det ett stort politiskt ansvar att förvalta för våra folkvalda. Jag har själv, under mina år som riksdagsledamot och biståndsminister, ifrågasatt om vi är tillräckligt väl rustade och rätt organiserade för detta.
När nuvarande generalsekreterare Guterres tillträdde år 2017 inleddes ett ambitiöst reformarbete. Det bygger på tre ben, utvecklingsagendan där FN har en strategisk roll för genomförandet av Agenda 2030 (de globala hållbarhetsmålen) och managementreformer för att minska byråkrati och skapa mer öppenhet och resultat. Genom mer av förebyggande och hållbara insatser ska fredsfrämjande och konflikthantering stärkas, och ge bättre genomslag för fred- och säkerhet (det tredje benet). Utan fred och frihet skapas ingen hållbar utveckling, utan utveckling med minskad fattigdom ingen fred och ingen säkerhet. Inget av detta är möjligt utan skydd av de mänskliga rättigheterna och med aktivt deltagande av – som det heter i FN stadgan – ”we the peoples”.
Därför är det avgörande att slå vakt om de mänskliga rättigheterna, lika rättigheter för män och kvinnor samt för stora och små nationer. För Sverige, som är så globalt beroende, är det viktigt med en tydlig politik för vad som kan vara Sveriges roll i denna FN:s framtid. Onekligen har vårt land haft väldigt stort inflytande, i kraft av historiska fredsinsatser, höga ambitioner kombinerat med stora finansiella bidrag. FN må vara byggt på idealistiska värderingar, men utifrån realistiska förutsättningar måste svensk FN politik uppdateras utifrån dagens behov och möjligheter.
Reformeringen måste fortsätta
Det ligger i Sveriges nationella intresse att vara en röst för förändring och ansvarutkrävande inom FN. Det blir allt viktigare att skapa allianser, samarbetet i Norden är en given startpunkt, men även samordningen inom EU måste fortsätta. Här tog Sverige initiativ under åren i säkerhetsrådet, vilket har tagits vidare av Nederländerna och har varit bra för den nya EU-kommissionen. FN:s fragmenterade struktur och byråkratiska beslutsfattande med många sidoorgan gör inte reformarbetet enklare. Dessa olika organisationer ska genomföra alltmer för allt mindre – ofta med inbördes konkurrens om minskande budget och medialt genomslag, snarare än att arbete för en långsiktig resultatuppfyllelse. De pågående reformerna, med mer av landbaserat genomförande och delegerat ansvar bort från FN-högkvarteren, erbjuder möjligheter för nya sätt att arbeta, med bättre samordning och med behoven i fokus.
FN är inte bara hyllat, många gånger när det blivit skandaler och förtroenderas har organisationen skadats av passivitet, ämbetsförseelse och bristande omdöme. När generalsekreteraren nu avser investera mer i medarbetare och ledarskap, förenkla beslutsprocesser och öka transparens och förutsägbarhet kan detta vara en av nycklarna för att bättre leva upp till mandatet.
Coronakrisen har återigen bevisat att enade vi stå, söndrade vi falla. Sedan pandemins utbrott har FN och det multilaterala systemet möjliggjort livsviktiga samarbeten kring medicinsk utrustning och stöd, ekonomiskt beredskapsarbete, utbyte av innovativa idéer samt kritiska globala vaccinallianser. World Food Programme fick årets fredspris till Nobels minne. Förenta Nationernas förmåga att hindra död och lindra nöd, stå upp för humanitet och mänskliga rättigheter och att agera vid kriser kommer att bli än mer efterfrågat. Samtidigt är världen präglad av geopolitiska motsättningar vilket hämmar organisationen. Jag tror på ett FN som fokuserar på huvuduppgiften, inser att tiderna har förändrats och bygger ett ledarskap som kan upprätthålla förtroendet genom att leverera utlovade reformer. Det stärker organisationen och kan medföra att medlemsstaternas ansvar blir mer synliggjort. Sverige behöver ett fungerande multilateralt system, med FN som den vitala grundbulten. Och Sverige har ett stort ansvar att konkret bistå i det viktiga förändringsarbetet som nu ligger framför sjuttiofemåringen.
Gunilla Carlsson
Biståndsminister 2006-2013 (m), tidigare assisterande generalsekreterare UNAIDS (2018-2020)
