Dit ingen annan flyger levererar FN:s flygbolag UNHAS vad som behövs för att överleva. Till de mest svårtillgängliga platserna färdas personal, mat och sjukvårdsutrustning.
– Vi kan ta oss till platser andra inte kan nå och ge mat åt barn som inte har ätit något på en vecka. Vi kan göra skillnad, säger Bez Bezuidenhout, pilot för ett av UNHAS plan.
De vita planen och helikoptrarna med blå logga innebär att FN:s flygtjänst är på intåg. UN Humanitarian Air Service (UNHAS) drivs av World Food Programme (WFP). Varje operation, vare sig planet transporterar personell eller materiell, kräver planering, förberedelser och manövrering till avlägsna eller farliga områden.
– När vi ska till staden Fayzabad i Afghanistan måste vi göra en helvändning av planet för att kunna komma in mellan bergen och sen ner i dalen. Och det går inte alltid att göra, då måste vi vända och åka hem, säger Bez Bezuidenhout, pilot för ett av UNHAS plan i Afghanistan.
FN:s humanitära flyg UNHAS har verkat sedan 1980-talet, till en början främst i Afrika. Arbetet fokuserade då på att förse samhällen med mat i akuta situationer. När världsläget förändrades under 90-talet och de humanitära kriserna blev allt fler, växte även behovet för att snabbt leverera mat, medicin och skydd. Flygstöd blev således den enklaste och effektivaste lösningen.
Själva verksamheten, som kallas UNHAS, etablerades officiellt år 2003 på begäran av FN:s högsta förvaltningskommitté. 2022 fanns baser i 22 länder, majoriteten i Afrika. Men baserna är inte permanenta. UNHAS etableras där det finns en efterfrågan, stort behov och möjligheter att agera. Exempelvis var UNHAS på plats under första talibanstyret i början på 2000-talet, men avvecklades några år efter, för att nu finnas på plats igen.
I Afghanistan är den humanitära situationen på många platser akut, men många givare lämnat landet efter att talibanerna tagit över makten. UNHAS bas i huvudstaden Kabul har tillgång till fyra flygplan och en helikopter som flyger till 19 fasta destinationer.
Conny Åkerström har arbetat med verksamheten i över 20 år, i flera olika länder. Och idag har hand om att se till att alla operationer går smidigt och ansvarar även för säkerheten inför operationerna. Det är han som avgör om en flygning är för farlig och måste avbrytas.
– Räddningsinsatser och transport av akut humanitär personal är det absolut viktigaste. Men vi beslutar vilka rutter vi ska fokusera på utifrån säkerhetsläget och logistiska förutsättningar, säger Conny Åkerström chef för UNHAS operation i Afghanistan.
En av piloterna som flyger nödvändigheter och personal är Bez Bezuidenhout. Han har varit baserad i Kabul i över ett år och kommer vara kvar i minst ett år till. Men han har varit pilot mycket längre än så. För över 30 år sedan tränades han i Sydafrikanska flygflottiljen. Han har även lång erfarenhet av kommersiella flygbolag av att flyga både person- och fraktplan. Den långa erfarenheten är ett av kraven för att få flyga för UNHAS:
– I själva flygandet är det ingen skillnad. Men jag känner ett större ansvar när det är passagerare jag flyger, säger han.
Bez Bezuidenhout får inför varje flygdag information från Conny Åkerström och andra medarbetare. Men det är Bez som planerar själva flygandet. Och allt läggs in i en liten iPad kvällen innan. Om omständigheterna sedan tillåter, går hans rutt till sex olika destinationer runt om i Afghanistan. Pilot och andrepilot är på plats två timmar innan planet ska lyfta för dagen för att genomföra sina kontroller. Det blir inte sällan långa arbetsdagar där det gäller att aldrig tappa fokus.
– Det är ett krävande jobb, vi flyger på höga höjder, mellan bergen och ofta med dålig sikt. Det tar mycket planering och erfarenhet, säger han.
UNHAS är ett verktyg som gör andra humanitära insatser möjliga. Genom flygtjänsten kan hjälparbetare och proviant hjälpa arbetet med livsmedelssäkerhet, tillgång till rent vatten, nå utsatta befolkningsgrupper och erbjuda dessa skyddstjänster och boendestöd.
Just i Afghanistan, där Conny Åkerström och Bez Bezuidenhout är stationerade, har säkerhetsläget för verksamheten trots allt blivit bättre sedan talibanerna tog makten i augusti 2021, även om levnadsvillkoren för människor i landet försämrats. Förklaringen är att det inte längre pågår stridigheter som riskerar säkerheten för piloten och passagerarna.
Nu är det i stället vädret och terrängen som utgör det största hotet. Landet skiftar mellan torr öken, höga bergskedjor och djupa dalar vid bergens mynningar. Bergstopparna är oftast snötäckta året om och i de norra delarna av landet drabbas flygningarna ofta av dålig sikt och snöfall under vintern.
– Det händer att vi tvingas avbryta flygningar på grund av dåliga väderförhållningen. Och ibland kan vi inte nå en destination på över en vecka, säger Conny Åkerström.
Under corona-pandemin spelade UNHAS en viktig roll i Afghanistan. När landet stängde sina gränser och isolerade sig upphörde andra flygbolag med resor till Afghanistan. UNHAS tog då över och utvidgade sin verksamhet för att kunna flyga personer in och ut ur landet. En verksamhet som kunde trappas ner successivt när kommersiella flygbolag fick tillåtelse att börja flyga igen.
Varje pilot är har utbildning specifikt för det område där verksamheten bedrivs. Det gäller inte bara själva flygningen, utan även utbildning i hur besättningen ska hantera olika krissituationer. Men det är stor skillnad mellan teori och praktik.
– Det viktigaste för mig är att så säkert som möjligt ta mig från punkt A till punkt B. Det är det enda jag måste fokusera på. Det som blir farligt är när du blir självbelåten, eller får hybris, säger Bez Bezuidenhout.
Ett sätt att ständigt hantera de risker som kan uppstå är genom de övningar i simulator som piloterna genomgår var sjätte månad. Här övar piloterna på vad och hur de ska agera i nödsituationer för att påminnas om protokollet och dess värde. Att göra allt enligt protokoll är det som Bez värderar som det högsta säkerhetsarbetet. En annan säkerhetsåtgärd är att varje destination har en maxtid på 30 minuter på plats.
– Men jag är inte orolig när jag flyger, jag litar på vårt förarbete. Och framför allt kan vi hjälpa andra – vilket känns bra. Vi kan ta oss till platser andra inte kan nå och ge mat åt barn som inte har ätit något på en vecka. Vi kan göra skillnad, säger Bez Bezuidenhout.
Josefine Norin
Läs fler reportage