Ny rapport: Allt fler fackligt aktiva dödas


21 Nov 2019, Bogota, Colombia - People demonstrate during the National Strike to protest against the Colombian government. Foto: Shutterstock

Det blir allt farligare för anställda runt om i världen att gå med i facket eller arbeta fackligt. Risken att få sparken, utsättas för hot eller misshandel eller till och med dödas ökade under 2019. Det visar Världsfacket ITUCs årliga sammanställning Global Rights Index av hur världens länder och företag hanterar de mänskliga rättigheterna på jobbet. Rapporten publiceras idag av Union to Union. 

Bangladesh toppar listan över världens farligaste länder för fackligt aktiva år 2019, följt av Brasilien, Colombia, Egypten och Honduras. Tillsammans med ytterligare ett 20-tal länder, bland dem Indien, Turkiet och Grekland, utgör de ITUC:s absoluta bottenliga där det helt saknas garantier för fackliga rättigheter. 

– För att klara jobben efter Covid 19-pandemin måste de anställdas rättigheter stå i fokus, kommenterar ITUC-ordföranden Sharan Burrow.

Det är grova metoder som myndigheter och arbetsgivare använder sig av för att hindra eller försvåra för anställda att engagera sig i facket eller teckna kollektivavtal. I Bangladesh är klädindustrin den i särklass största arbetsgivaren med över 500 000 anställda – varav merparten finns på arbetsplatser där fackligt arbete är förbjudet. I början av 2019 gick 50 000 textilarbetare ut i strejk för att protestera mot låga löner och usla villkor. Många skadades när polisen attackerade de strejkande, drygt 12 000 av dem fick sparken och flera tusen åtalades för olika former av brott.  

Ingen åtalas för brotten

I Brasilien, Honduras och Colombia har fackliga ledare för bland annat anställda inom bland annat sockerindustrin mördats eller utsatts för misshandel och dödshot. Enbart i Colombia har 14 fackliga ledare dödats under 2019. Men myndigheterna har inte utrett de här brotten, och ingen har åtalats eller dömts, konstaterar ITUC. Man berättar också om fackligt stödda massprotester mot politiska beslut om nedskärningar och försämringar som lett till brutala polisingripanden. I Bolivia dödades 31 personer under en protestaktion, och i Chile 23 personer. Många fler fängslades och misshandlades.

Även USA rankas högt bland antifackliga länder, och är ett av endast två västländer som hamnar i den näst sämsta kategorin, med rubriken ”Systematiska kränkningar av fackliga rättigheter”. Det andra västlandet är Rumänien. Övriga länder i den här gruppen är bland andra Libanon, Myanmar och Sierra Leone.  

Sverige liksom de övriga nordiska länderna tillsammans med bland andra Österrike, Tyskland, Slovakien och Uruguay ingår i den minsta men ”bästa” gruppen, benämnd Sporadiska kränkningar av fackliga rättigheter, totalt 12 länder. 

Chiquita och Lidl bland de värsta

Rapporten tar också upp de företag som utmärkt sig särskilt när det gäller att förneka de anställda deras fackliga rättigheter. Med på listan denna gång är bland andra flygbolaget Ryanair och livsmedelskedjan Lidl för antifackligt agerande i Holland. Andra företag på listan är banankompaniet Chiquita i Honduras (se separat artikel) och det globala matleveransföretaget Deliveroo med bas i Storbritannien. 

ITUC, International Trade Union Confederation, är paraplyorganisation för världens fria och demokratiska fackliga huvudorganisationer och representerar 200 miljoner fackliga medlemmar i drygt 160 länder. Den årliga rapporten Global Rigths Index om tillståndet för rättigheterna i arbetslivet presenteras över hela världen, i Sverige av Union to Union, LO, TCO och Sacos gemensamma organ för bistånd till utvecklingsländer. Det är en unik kartläggning som pågått i många år, och som ger en inträngande och förfärande bild av hur svagt skydd anställda har i de flesta av världens länder. Ändå anses rättigheterna i arbetslivet vara en grundbult för att etablera en god demokratisk utveckling i ett land. 

Fokus i rapporten är de fackliga rättigheter som ingår i FNs förklaring om de mänskliga rättigheterna och stadgan till FNs arbetslivsorgan ILO – rättigheter som världens länder mangrant ställt sig bakom. Det handlar framför allt om den grundläggande rätten att bilda och gå med i en fackförening, teckna kollektivavtal och delta i legala strejker, samt förbud mot alla former av tvångs- och slavarbete, diskriminering på grund av kön, etnicitet eller sexuell läggning och förbund mot barnarbete.

Rättigheter försämras

Men rapporten visar att det är långt kvar tills dessa rättigheter är global standard. Av de 144 länder som ingår i sammanställningen var det hela 123 länder, eller 85 procent, som på något sätt förhindrade legala strejker under förra året, den högsta siffran på sju år. I 115 av länderna, eller 80 procent, fanns det fall då de anställda inte kunde utnyttja sin rätt att förhandla kollektivt och i 106 länder, 74 procent, hindrades anställda från att gå med i facket. ICTU konstaterar att utvecklingen när det gäller de här grundläggande rättigheterna går bakåt, särskilt när det gäller rätten att ansluta sig till eller bilda en fackförening. Från över 60 procent av länderna rapporteras om fall där arbetsgivare eller myndigheter förhindrat sådan anslutning, den högsta siffran någonsin.  

En viktig orsak till att så många stater och företag försvårar eller förhindrar fackligt arbete är naturligtvis att starka och demokratiska fackföreningar ser till att de anställda får hyfsade anställningsvillkor och löner. Och då får ägare och ledning nöja sig med en mindre del av kakan – vilket de ofta inte vill. I framför allt svaga, odemokratiska och korrupta stater används därför polis, militär och rättsväsende för att förhindra att fackliga organisationer uppstår och växer sig starka – även om länderna som medlemmar i FN och ILO har lovat motsatsen. Motsättningarna leder ibland till att fackföreningarna radikaliseras och använder våldsamma metoder för att protestera, men i de flesta fall handlar det om helt rimliga och legitima reaktioner på dåliga arbetsvillkor och löner som slås ner av myndigheter och arbetsgivare.

Att det inte finns något internationellt sanktionssystem mot länder eller parter som bryter mot de överenskomna rättigheterna i arbetslivet gör inte saken lättare.

 Så den här kraftmätningen mellan anställda och ägare, pågår varje dag, dygnet om, världen runt, och fortfarande är det mycket långt kvar tills framför allt lågutbildade får villkor i linje med FNs konventioner. 

Sharan Burrow, tidigare ordförande i Australiens motsvarighet till LO och sedan 2006 ordförande i ITUC, konstaterar i en kommentar i rapporten att Covid 19-pandemin påverkar hela världsekonomin och de globala arbetsmarknaden. För att bygga upp en hållbar och demokratisk världsordning krävs att de anställdas rättigheter respekteras, slår hon fast:  ”Om vi inte står upp för demokratin, och i första hand demokratin på arbetsplatserna, kan vi riskera själva grunden för våra samhällsystem”. 

Agneta Carleson

Kl. 13.00 den 11 juni sänder Union to Union ett seminarium där vi tar tempen på de fackliga och mänskliga rättigheterna. Deltar gör Ann Linde, utrikesminister, Heike Erkers, vice ordförande Saco, Karl-Petter Thorvaldsson, ordförande LO, Therese Svanström, ordförande TCO. Samtalsledare: Sofia Östmark, kanslichef Union to Union.

Previous Ljuger Kina om när pandemin började?
Next Jorge Alberto Acosta – mördad för sitt fackliga arbete i Honduras